Erika Dahlström, hoppryttare

Efter många års tjatande om att få börja på ridskola fick jag till slut min vilja igenom när jag var sju år gammal. När jag var tio fick jag en ponny att ha på foder som jag hade hand om fyra – fem dagar i veckan. Han hette Donald och var en tjurig C-ponny som jag lärde mig otroligt mycket av. Redan då började jag inrikta mig på att träna och tävla hoppning. Jag hade Donald tills att jag fyllde tolv, då vi köpte min första egna ponny. Det var en 6-årig D-ponny som hette Munsboro Aidan. Tanken var att jag skulle tävla så mycket hoppning som möjligt men då Aidan blev skadad ett par gånger blev det inte så mycket av tävlandet som jag hoppats på. Vi var i alla fall med i ponnyallsvenskan div. 1 och tävlade på LB-nivå. Vi tränade även en del fälttävlan och startade någon debutant med bra resultat. Då Aidan fick en senskada hösten -07, bestämde jag mig för att låna en stor häst att kunna träna med ett tag. Fick tag på en 6-årig valack som jag tränade under ca tre månaders tid.
Våren -08 fick vi ta bort Aidan och lämnade då tillbaka lånehästen för att köpa en egen stor häst. Efter en dags körande från Varberg till Flyinge, hittade jag hos Piia Pantsu och Fredrik Jönsson "Robban"

Robban, eller, The Candy Robber, är i år en 6-årig valack e. Robin Z, ue. Candle King. Som fyraåring gick han fyraårs championatet i Falsterbo och startade 1.20 som femåring. Trots att det inte var meningen att min första stora häst skulle vara en unghäst, var Robban den snällaste femåring jag någonsin varit med om. Han är helt genomsnäll, väldigt lugn och har en bra mentalitet. Han stressar inte upp sig i onödan och kan ibland verka lite seg och loj men kräver man energi kan jag lova att man får det. Han lär sig snabbt nya saker och är väldigt långt kommen i utvecklingen för sin ålder.   Jag har nu haft Robban i lite mer än ett år jag har på den tiden lärt mig så enormt mycket. Eftersom det är min första stora häst och i och med att han fortfarande är relativt ung, har jag inte bråttom att klättra uppåt i klasserna. Han gör allt man vill och kan hoppa riktigt högt när det väl fungerar, men vi är fortfarande kvar lite i stadiet där man lär sig var alla knapparna sitter. Därför ligger vi på 1.10, 1.20-nivå och ligger kvar där tills att vi sätter varje 1.20-bana perfekt, innan vi väljer att gå upp en klass. Vi har även startat debutant och lätt klass i fälttävlan och ska försöka starta några sådana till under åren som kommer.

Framtidsmålen är självklart att komma upp i klasserna och höjderna allteftersom åren går.

Hoppning tränar jag för Piia Pantsu och Jens Wickström, ibland även för en tysk som heter Karl Heinz. Min nuvarande dressyrtränare är Jenny Jönsson. Det är alltid roligt att åka iväg och få nya tips och nya saker att jobba med och jag har lärt mig så mycket av all den hjälp jag får!

Under det kommande Future Factory-året ser jag fram emot att få lära känna nya människor, uppleva nya saker och få en massa bra tips och råd på många bra träningar. Jag tror och hoppas på att detta kommer att bli ett väldigt lärorikt år med många roliga stunder.